Det är dags att äta nybakade scones.
Därefter blir det nybakade brownies.
Mums. Lördagsmys!!

Tills vi hörs igen
Love M.

12 veckor sedan jag anlände till Sydafrika. En konstig känsla. Vart tog tiden vägen? Jag kom nyss hit!! I veckovis räknat så har jag nu varit här 3 månader vilket innebär halvtid. Halvtid!!!! Jag har precis varit och lämnat Rebecka vid bussen, hennes tid här på POR är slut och det var dags för henne att återvända till Sverige. Det kommer bli tomt här i huset och vi kommer verkligen sakna dig! Men en dag kommer jag också hem och då ses vi igen! Idag lyser solen och känslan av att vara i just afrika gör sig påmind, jag börjar också vänja mig vid all engelska runt mig, jag försöker fortfarande få det att kännas bekvämt att prata och det blir lättare och lättare.

Vi hade en jätte trevlig kväll igår! Det var vi fem volontärer och ett gäng sydafrikanska ungdomar. Blev ganska många och det blev en galen och skön kväll. De bjöd på riktig sydafrikansk mat, vi lekte lekar, försökte lära os isXhosa och många kort blev tagna. Så goa och öppna människor. Ser fram emot mer tid med dem!

Dagens tumme upp är för färsk frukt! Mer sånt. Jag ser fram emot mer exotisk frukt som kommer nu under sommarhalvåret. Gott!


"Tacka Herren ty han är god
  evigt varar hans nåd."
 - Psalm 136:1



Tills vi hörs igen
Love M.

Det är stor skillnad på hemlängtan och på att sakna människor hemma. Jag känner ingen hemlängtan men såklart saknar jag er där hemma emellanåt, ibland så jag spricker. Man skulle vilja flyga familj och vänner hit för att få uppleva det jag får uppleva. Jag lever på att allt har sin tid, just nu är jag på denna sidan jorden och jag är här så länge Gud vill ha mig här. Jag vet att ni där hemma finns kvar, tack och lov. Det är här jag ska vara just nu. Det är tufft att vara sjuk och jag har frågat mig hur många turer men egentligen klarar av. Det är påfrestande både fysiskt och psykiskt. Jag är inte här för att ligge inne i volontärhuset dagarna i ända. Men det sista jag vill göra är att ge upp, det skulle vara för lätt. Jag kämpar vidare. Jag ser framåt, mot ljusare tider, mot friskare tider. För någon gång måste detta ta slut. Jag får extra kraft när man får höra från utomstående människor här att det är starkt att jag kämpar vidare, och såklart också från människor hemma. Never give up on the good times. Barnen har inte glömt mig, de ber för mig varje kväll vilket värmer enormt mycket. Men jag saknar dem, jag saknar att sitta med en massa barn i knät och jag saknar deras kramar! Bara att få ge kärlek och att få se hur mycket en kram kan betyda.

"Ditt ord är mina fötters lykta
och ett ljus på min stig." 
 - psalm 119:105  


Tills vi hörs igen
Love M.

Rebecka & Jag

Kristin & Jag

Jag är så trött.. Det känns som om jag skulle kunna sova mig genom livet. Blev alltså ingen tävling för mig idag. Hade en tid hos en specialist vid halv tre i Port Shepstone som ligger 15-20 minuter från Margate. Hon sa i princip samma som den andra doktorn jag varit hos. Jag fick lite mediciner som ska hjälpa min kropp att repa sig och att göra immunförsvaret starkare igen, ska tillbaka om tre veckor och om jag inte är bättre då måste något göras. Hon sa att det kan ta 6 månader att anpassa sig till detta annorlunda klimat här. 6 månader!!! Jag är snart snart halvtid, då måste jag ju stanna längre än sista januari.... Vi tar en sak i taget.

Ikväll ska vi fira svensk jul. Ja, med allt vad det innebär. Glögg, knäck&kola, mjuk pepparkaka, svensk julmusik. Det är med vår cell grupp som vi har varje onsdag. Det är vi volontärer, några sydafrikanska ungdomar, Ross & Anna (som har bibelstudium för oss), Maria (vår "chef"), AnnaKarin ( En svensk som jobbar här på POR, också varit volontär), sedan är det ett gift par och några till. En härlig blandning av människor. Det ska firas bl.a för att Ross och Anna inte är här över jul och de vill ha en jul tillsammans. Jag ser fram emot kvällen även om jag är väldigt trött. 

Lite övrig info. Vi har ännu en död råtta i köket. vi vet dock inte var, vi letar men finner ingen. Det luktar nu död råtta överallt. (luktar som bebisbajs) Men om man ska se det positivt så fungerar råttgiftet och råttorna börjar nu dö i huset. Tummen upp! Hellre döda än levande. Och ormen vi såg igår var tydligen bara en helt ofarlig vädligt vanlig "house snake". 

Tills vi hörs igen
Love M.    

Jag är inte frisk för att jobba men jag måste komma ut ur huset! Gårdagen blev en bra dag, åkte till Uvongo beach för att fota lite. Vacker strand med ett vattenfall. Det kommer upp lite bilder när jag kommer iväg till ett internetcafé, då får ni också se mitt bruna hår. På kvällen åkte vi till Shelly center där vi åt och sedan gick på bio. Mysigt. Vi såg "The taken of Pelham 123", bra film!

Idag blir det att stanna inne då jag känner mig sämre igen.. Så fort jag slutar äta antibiotika kommer det tillbaka. Har en tid hos läkaren imorgon igen, då ska min chef följa med. Nu är det dags för att få slut på allt. Dags för dem att ta prover och ta reda på vad som är fel. Att ta prover är inget de gör här, de delar bara ut antibiotika som om de vore alvedon. Jag är inte här för att sitta inne i volontärhuset om dagarna, jag vill jobba med barnen!

Tack mormor för brevet! Alltid uppskattat med post!

Tills vi hörs igen
Love M.

Vi är som många redan vet i nuläget 5 volontärer här i huset, och man blir som en familj. Egentligen är det ganska konstigt att bo så som man gör med de som från början var främlingar. Vi ska vara här en lång period och man blir snabbt som en familj, jag är glad att det fungerar så bra. För vad skulle hända om det inte fungerade? Men svenskar som vi är så tar vi inte upp saker med varandra. Småsaker som gör att irritationen växer och man håller det inom sig, vilket kan bli till väldigt komiska situationer. Igår kom ämnet upp om vem som har vilken hylla i duschen... Vi har varsin hylla men nu det senaste har en del saker flyttats. En rosa tvål ligger varje gång jag hoppar in i duschen på min hylla, efter många gånger växer en irritation och jag flyttar den varje gång till hyllan över. Men nästa gång är den på min hylla igen... Saken är den att det är bara störade de få minuterna man väl står i duschen. När det uppdagades skrattade alla gott, det kan bli så komiskt av att bo som vi gör. Det var den nya Rebeckas rosa tvål och när hon inte fattade att vi hade egna hyllor har den och hennes andra saker flyttats runt.. Ett gott skratt att avsluta kvällen med! 

(har nu kopplat internetsladden till min egna dator. Skönt att kunna använda Å Ä Ö.)

Vänner, tills vi hörs igen
Love M.  

"What on earth are you doing
for heavens sake."
- Kent Hovind

Tid kommer, tid passerar, tid gar fort och tid gar langsamt. Det ar sa latt att bara lata tiden ga. Man vill ta vara pa tiden men det ar svart. Den gar liksom bara forbi. Att leva i nuet och verkligen uppskatta dagen ar nagot att strava efter. Att fa ha tankar och fokus pa det man gor har och nu, for det ar det som ar det viktiga. Det ar sa latt att hela tiden ligga steget fore, att hela tiden blicka framat och mot vad som komma skall. 
Nar blir man da lycklig?
Nar jag tar studenten....
Nar jag hittar en pojkvan...
Jag far har utbildat mig...
Nar jag har gift mig...
Nar jag har fatt barn...
  Lever vi sa kommer vi aldrig hitta lugnet i dagen som ar eller i situationen som rader. Jag vet, det ar svart och nagot jag sjalv kampar med. Att fa aka till Afrika och jobba som volontar har alltid varit stort och nagot jag velat gora, nu ar jag har och ibland nar man tanker pa hur fort tiden gar ar man radd att allt gar en forbi. Det ar dock skont att lugnet finns har, det afrikanska lugnet, allt gar langsammare, man ater langsamt, man gar langsamt och nar nagot hander "nu" kan det droja timmar. En stor kontrast till var svenska tillvaro men en nyttig kontrast!
For nar allt kommer omkring, vem vill stressa igenom livet och missa guldkornen i vardagen? 

Tills vi hors igen
Love M.   

Maja Fast
P.O Box 22910
Gayridge
Margate 4275
Kwa-zulu Natal

For er som vill kommentera har pa bloggen och inte vet hur man gor, klicka pa "kommentarer", finns under varje inlagg. Alltid kul att se vilka som laser bloggen och vad ni har att saga!

Tills vi hors igen
Love M.

Visst ar barnen fantstiska, visst ar manniskorna goa och visst ar det ett vackert land...

Men att aka som volontar till Afrika ar inte alltid en dans pa rosor. Da gar tankar, varfor akte jag hit fran borjan? Att forsoka vanda negativt till positivt, vilket inte alla ganger ar det lattaste. Jag har blivit sjuk igen med hog feber, fjarde omgangen sen jag kom hit. Att vara mycket sjuk tar pa kroppens energi, man blir trott, lite nere och motivationen kanns langt borta. Samtidigt finns inga tankar pa att bryta upp och aka hem, att ga igenom tuffa perioder gor en starkare. Visst ar det normalt att vara sjuk i ett nytt land med nytt klimat, men att fa feber varannan vecka haller inte i langden. Kanske blir det annu en tur till lakaren. Visst kommer tuffa perioder som min mamma pratat mycket om innan jag akte men visst ar det da tur att det finns fina manniskor runt omkring. Vi ar ju som sagt en familj har i huset nu vilket innebar att vi hjalper varandra. Visst saknar man alla hemma lite mer, och vissa stunder vill man bara ha familjen har. Men att veta att man har den storste pa sin sida, som aldrig lamnar mig gor allting lattare. "God does not call the qualified but qualifies the called." 

Tills vi hors igen
Love M.

"Er karlek ska vara uppriktig.
Avsky det onda, hall fast vid det goda."

- Rom 12:9