Visst ar barnen fantstiska, visst ar manniskorna goa och visst ar det ett vackert land...

Men att aka som volontar till Afrika ar inte alltid en dans pa rosor. Da gar tankar, varfor akte jag hit fran borjan? Att forsoka vanda negativt till positivt, vilket inte alla ganger ar det lattaste. Jag har blivit sjuk igen med hog feber, fjarde omgangen sen jag kom hit. Att vara mycket sjuk tar pa kroppens energi, man blir trott, lite nere och motivationen kanns langt borta. Samtidigt finns inga tankar pa att bryta upp och aka hem, att ga igenom tuffa perioder gor en starkare. Visst ar det normalt att vara sjuk i ett nytt land med nytt klimat, men att fa feber varannan vecka haller inte i langden. Kanske blir det annu en tur till lakaren. Visst kommer tuffa perioder som min mamma pratat mycket om innan jag akte men visst ar det da tur att det finns fina manniskor runt omkring. Vi ar ju som sagt en familj har i huset nu vilket innebar att vi hjalper varandra. Visst saknar man alla hemma lite mer, och vissa stunder vill man bara ha familjen har. Men att veta att man har den storste pa sin sida, som aldrig lamnar mig gor allting lattare. "God does not call the qualified but qualifies the called." 

Tills vi hors igen
Love M.