Tillsammans kan vi hjälpa.

Det är alltid känslosamt att komma tillbaka till Afrika. Mina ögon fylls av tårar, dels av glädje med och av hjälplöshet. Att se så många människor som behöver hjälp gör att jag får ont i hjärtat. Jag vill hjälpa alla. Tyvärr är det en omöjlighet. Det finns människor i min närhet som behöver hjälp, så varför inte börja där?
Det som jag verkligen vill är att hjälpa människor med HIV/aids. Jag ber att jag ska få kunna hjälpa, med allt som behövs. Vi har inga pengar, men jag litar på Gud. En vän till mig är väldigt illa däran pga aids, det jag känner i mitt hjärta är bara en liten del av vad hon faktiskt går igenom. Hon inspirerar mig!
När hon orkar träffa mig så kommer hon också berätta mer för mig, och jag kommer dela med er alla, då jag hoppas att vi tillsammans.

Love

I learn new stuff.

Jag lär mig nya saker, som att:

"Hubby" - förkortning av 'husband'

Män med en lång lillfinger nagel på vänster hand - röker marijuana


Viktigt att veta!
Love

Safe in Africa.

It's awesome being back!
Resan gick bra, men är fortfarande trött. Härligt att vara med min man igen!

Idag har vi tagit taxi, han lär mig hur jag kan vara säker. Enda public transport det finns, och jag gillar inte att vara beroende av andra. Jag ska åka taxi! Mellan hemma och Shelly beach är säkert, bara där jag ska åka!

Love

Can't be more ready.

Väskorna är näst intill packade, sista tvätten hänger på linan och jag har fått min reseplånbok. Nu är det bara att vänta... Ska skriva ut lite biljetter och senare idag checka in. Jag håller de tummar jag har på att resan ska gå smidigt och inte vara alltför jobbigt.

2 dagar tills jag träffar min man, känner mig nästan lite nervös. Känna lite som en första dejt, fjärilar i magen. Vill bara krama honom!

Love

Vi är många som tycker lika.

Jag gillar kvalité och djupa samtal, så att det blir sådär på riktigt. Man kommer varandra in på livet, på riktigt. En sådan kväll hade vi igår, ärliga frågor och ärliga svar. När någon vågar säga vad de känner sig så visar det sig ganska fort att vi andra kände likadant. Hade ett intressant samtal om dagens samhälle, teknik och att alltid vara mottaglig. Jag tror vi alla kom fram till att det är ok att inte alltid svara i telefonen t.ex. Jag behöver inte längre ha dåligt samvete över att jag ofta inte orkar prata i telefon, jag behöver inga bortförklaringar.
En såndär kväll, en sån där fika där många timmar går jätte fort. Jag uppskattar er tjejer, att bara få vara, som man är. Inga krav på att alltid hålla kontakt, när man ses eller hörs så är det som vanligt. Man vet vart man bara varandra, varför göra det mer komplicerat? Det hade varit kul att vara i Göteborg i höst med er. Men, i vår ser jag fram emot mer kvalitéts häng med er.

 

Love

Life is easier with you by my side.

Jag går sönder.

Jag vill inte leva som singel längre, då jag faktiskt är gift. Det där med att vara särbo på olika kontinenter, ingen hit!!
Väntan är jobbig, pga sjukskrivning så går tiden extremt långsamt..

Men nästa torsdagskväll spenderar jag med min 'gubbe' som en äldre kvinna i församlingen kallade honom. Äntligen får vi börja vårt liv som man och hustru på riktigt, i ny lägenhet.


Love
Fru Bahlmann

I'm ready to fly.

Äntligen är mitt nya pass klart! Har då också bokat flygbiljett, åker nästa ons den 19:e sep.

Väskor är köpta.. Vill bara packa och åka! Sommarkläder som ska packas då jag möter sommaren i SA, så det skulle jag kunna börja packa!

Love

Soon together again.

La Familia

Hade en trevlig em med 5-kamp på Liseberg och avslutade en fantastisk asiatisk middag på mysig resturang.

Love

Autumn

Nu får jag bara vara.

Jag kan inte låta bli att känna det som ett litet misslyckande. Om jag startar något vill jag också avsulta det, ge upp finns inte på kartan. Men nu är läget som det är. Efter jag tagit beslutet om att inte jobba mer innan jag åker, sjukskrivning på heltid får jag en känsla av frid. Att komma till den punkten när jag var tvungen att inse att jag ine kunde jobba mer var tufft, men nu när jag har tagit beslutet känns det bra. Att bara få fokusera på att vila, ta det lugnt, att bara få vara.
Nu går jag bara och väntar på att få återförenas med min man, can't wait. Väntar på att få mitt nya pass, och nya bankkort, sen sticker jag. Det blir några lugna månader, jag säger nej till all stress och jag lär mig att säga nej till saker som jag egentligen vill göra.
 
Love,
Fru Bahlmann
 

God knows my name.

 
Gör er därför inga bekymmer för morgondagen.
Den får själv bära sina bekymmer.
Var dag har nog av sin egen plåga.
Matteus 6:34
 
Förbön från en äldre dam.
Tycker det är så härligt när unga och gamla möts.
Hon kallade mig för Maria i hela bönen, men vadå, God knows my name.
 
Fick ett ord, som jag fått så många gånger förr, som även är ett av mina favoriter. Valde det även till vårt bröllop. Så hur svårt ska det vara att ta det till sig? Jag behöver höra det om och om igen, ändå tycker jag det är svårt att leva efter. Att inte oroa sig för morgondagen är något jag måste bli påmind om ofta!
 
 
Love
 
 

Lägenhet!

Äntligen har vi hittat en lägenhet i Sydafrika!! Bra område och nära havet och stranden. Ryan flyttar in oss redan på sön, men jag åker ner den 20:e sep. 15 dagar tills vi ses igen... Can't wait!
Jag som bara sett bilder på lägenheten tycker den ser fin och fräsch ut. Skönt.


Love

Frustration!

Min kropp är helt slut..En trötthet som jag aldrig känt innan.. En trötthet som inte försvinner med bara sömn.. 
Men jag vill fortarande så mycket, jag vill kunna jobba, träna, socialt liv med vänner. Men just nu så orkar inte min kropp. Hur ska jag sänka kraven på mig själv? Det är så frustrerande att inte kunna jobba, när jag vill och vi dessutom behöver pengarna. Hur ska jag bara kunna vara, och vila i att jag faktiskt behöver sänkta farten i mitt liv ett tag framöver, så att både kropp och själ ska kunna läka.
Jag blir trött på mig själv när jag inser att jag tänker på vad andra ska tycka, framförallt på min arbetsplats. Drömmde mardrömmar om att det inte var ok att jag sjukskrev mig. Varför ska det ens uppta mina tankar?
I slutändan är det viktigaste att jag mår bra, att jag nu lyssnar på min kropp. Om det handlar om att större delen av dagarna ligger i sängen eller framför tvn, så får det vara så. Jag måste acceptera att läget är som det är. Det får bli några lugna månader, snart lugn vår i Sydafrika. Där får min man ta hand om mig, ta mig på lite dejter, för lugna saker orkar jag även om det gör mig matt efteråt. Och möta sommaren i Sydafrika ska jag nog orka.
 
Ta gärna med mig i era böner, att jag ska finna lugnet i nuläget och få ge mig själv och min kropp tid att läka.
 
Love
Fru Bahlmann
 
 
 

Äntligen gift på två kontinenter.

Registrerat G I F T.
Lite tid har det tagit, men nu äntligen är jag Fru både i Sydafrika och Sverige.
 
 
 

Lugn september-promenad

The African way.

RSS 2.0