Jag kan inte låta bli att känna det som ett litet misslyckande. Om jag startar något vill jag också avsulta det, ge upp finns inte på kartan. Men nu är läget som det är. Efter jag tagit beslutet om att inte jobba mer innan jag åker, sjukskrivning på heltid får jag en känsla av frid. Att komma till den punkten när jag var tvungen att inse att jag ine kunde jobba mer var tufft, men nu när jag har tagit beslutet känns det bra. Att bara få fokusera på att vila, ta det lugnt, att bara få vara.

Nu går jag bara och väntar på att få återförenas med min man, can't wait. Väntar på att få mitt nya pass, och nya bankkort, sen sticker jag. Det blir några lugna månader, jag säger nej till all stress och jag lär mig att säga nej till saker som jag egentligen vill göra.

 

Love,
Fru Bahlmann