Det är häftigt att få följa barnen, att se dem från att de kommer in tills att det åker. Det är en process som många gånger är jobbiga för både barn och personal. När ett barn går igenom tuffa terapisamtal märks det i barnets beteende. Så också när processen är igång med fosterfamilj. Ett barn kan gå från att vara bråkig och jobbig till ens favorit och man fattar inte hur det gick till. Jag tänker på ett speciellt barn som kom för några månader sedan och därefter har allt varit upp och ner. Efter en period här blev hans beteende värre och vi kände alla att det gick bakåt istället för framåt. Efter detta har det hänt så mycket, en förändring som knappt kan beskrivas. Det är så fantastiskt att få vara med! Jag insåg häromdagen att detta barn nu är mer av en favorit.
  Det är detta som är tufft med att jobba här. Det är vanliga barn men samtidigt är de så olika svenska barn med ett bagage som inte går att ta in. Det kan vara tufft att jobba med barnen när de går igenom olika faser i helande och vägen till fosterfamilj. Men jag är glad att jag får vara en del av dessa barns liv och de har lärt mig så mycket om livet som man trodde man visste men egentligen inte hade någon aning om.
 Det är lätt att ”tappa bort” sig själv i allt runt omkring. Jag är glad att jag tog tag i mig själv och gick för att prata med någon. Någon här som förstår vad också vi går igenom. Att få tänka på sig själv är absolut livsviktigt. Hur ska vi kunna ge barnen den kärlek vi behöver om vi tappat bort oss själva? Det är också lätt att hamna i fällan att tänka att deras problem är så mycket mer än mina. Att jämföra sig med andra är aldrig bra och inga problem är för små för att ta upp med någon. Vi kan inte ge av oss själva om vi inte löser våra egna problem först.

I början känns 6 månader som en evighet, men nu ställer jag mig frågan; vart tog tiden vägen? Kristin, min rumskompis och allas våran vän har idag åkt tillbaka till Sverige. Så konstigt!! Hon lämnar ett tomrum. Och också tanken att om två dagar har jag faktiskt varit här i 6 månader, och jag är glad att jag har valt att stanna längre!! Nästa vecka åker också Emilie tillbaka till Sverige, men när några åker så kommer det nya och en ny familj bildas! Det är alltid lite nervöst att inte veta vad som komma skall men också förväntan och spänning inför det nya. Det kommer fyra nya volontärer, 3 kommer den 5feb och en kommer den 12e!

Fortsätt be för POR!! Vi har haft möten och fått prata av oss och har nu ett större lugn inom oss, saken är i professionella händer. Alla inblandade behöver böner och vi ber om att rättvisan ska komma.
 Vill också bara säga att jag har haft feber nu igen, vilken gång i ordningen vet jag inte, tappade räkningen för länge sedan!! Idag är den borta men att jobba väntar jag med tills i alla fall imorgon.

Tills vi hörs igen
Love M.

Hemska saker händer, saker som inte ska få hända. Man känner sig maklös!! Trots allt händer det... Stämningen här på POR är ganska negativ för tillfället, en incident inträffade då en annan volontär var med, hon raporterade vilket var det enda rätta! Att människor inte tror på henne utan istället hoppar på henne. Det är nu vidare till polis med mera och kan leda till fängelse för personen i fråga. Detta är något som påverkar oss alla och speciellt för volontären som såg och var med, vi gör allt för att stötta henne!! Be för hela situationen, att sanningen ska komma fram, be också för oss att stötta varandra och inte ge upp!!

Tills vi hörs igen
Love M.

Åh vilken go helg vi haft!! I fredags åkte jag, Jonas och Charlotte mot Coffee bay som ligger ca 40 mil söderut härifrån. Måste åka en omväg in mot landet och ibland djur och dåliga vägar gjorde att det tog ungefär 7 timmar. Haft en helg av slappande och fint väder!! I lördags tog vi surflektion (R40!! Med bräda, våtdräkt och lunch, Dö billigt!!) För att vara andra gången jag surfade tyckte jag själv att jag var grym!! Skönt att ha en lärare där som säger vad man gör för fel, han hade även surfat proffisionellt. Det har dock inte blivit mycket sömn, en del party människor på det backpacker där vi bodde men vi har haft det kul! Mycket biljard in på nätterna! Igår besökte vi det vackra "Hole in the wall" och surfade ännu mera. Denna gång gick surfandet inte lika bra, vågorna var kassa och när jag inte sovit plus träningsvärk på det försvinner mitt tålamod!! Skön helg och coffebay är ett ställe dit jag absolut ska åka tillbaka till innan jag åker hem!!! En semestervecka där kanske?

Tills vi hörs igen
Love M.  

"Jag vet vilka avsikter jag har med er, säger Herren:
välgång, inte olycka.
Jag skall ge er en framtid och ett hopp."
 
- Jeremia 29:11

"Du är i mitt liv Gud i mitt andetag nu hos mig när jag sover och när ja vaknar. Du är i min vila vet hur jag strävar du vet var jag tänker hör när jag talar. Jesus var mitt allt Jesus var mitt allt Jesus var mitt allt Jesus var mitt allt. I min förväntan i dröm och i längtan i bön och bejakan i väntan och vakan du finns mitt i glädjen även i sorgen. Du känner min smärta du helar och läker. Jesus var mitt allt Jesus var mitt allt Jesus var mitt allt Jesus var mitt allt. Kristus är Kristus är Kristus är mitt hopp och härlighet. Jesus var mitt allt."

  

Ibland känns det som om allting faller. Allting runt omkring känns plötsligt i rörelse och man undrar vad som ska hända med mig? Ska jag stå i mitten och vänta tills allt lugnar ner sig? Jag vill vara mer positiv, och vill vara gladare och mer kärleksfull!! Barnen hjälper att komma i rätt riktning. De visar riktig kärlek och de visar var hela kristendomen går ut på, just det, kärlek. De är en inspirationskälla utan dess like. Jag försöker tänka positivt och försöker men jag är bara människa och misslyckas gör även jag. 
 Känslor kan vara farliga, men också bra. Jag vill känna mer, jag vill bara få vila i din närhet. Jag vill vara lugn utan att stressa upp mig inför framtiden. 

Snart lämnar två familjemedlemmar, tråkigt. Men allt har sitt slut. Men det innebär att fyra nya volontärer kommer. Det kommer bli ett nytt hus och en ny familj, spänning men också lite nervöst. Det kommer tre nya killar och en ny tjej. Jag kommer från och med att de kommer jobba annorlunda. Kommer få nya tider, 8-16.30 och ledig helger vilket kommer vara jätte skönt!! Kommer göra ozon terapi (vilket är ett bubbelbad för de barn som är HIV positiva eller funktionshindrade), göra körningar, simskola minst två eftermiddagar i veckan och mer tid med de tre funktionshindrade barnen. Det kommer bli lite vad jag gör det till!! Jag har bett om att Gud ska öppna nya dörrar, och Gud hör bön. Jag ser fram emot förändring!! 

Tills vi hörs igen
Love M.  

Ibland har man dagar då man tvivlar, tvivlar på det mesta. Jag hade en sådan dag häromdagen, låt oss kalla det ”en tvivlar dag”. Det var en dag då jag tvivlade på att jag är bra med barn, tvivlade på att jag är på rätt plats och tvivlade på det mesta. Barnen var upp och ner och överallt jag kände hur jag skrek och var arg. Ju mer jag blir frustrerad ju mer försöker barnen testa mig, denna dag var det dock inte bara mot mig utan även mot den andra personalen. Jag märker att när jag inte har lugn i mig själv är barnen inte lugna. Hur ska jag kunna förmedla kärlek och glädje till barnen när jag inte känner det själv? För att en negativ dag inte ska påverka alla andra positiva dagar måste man tänka efter. Stanna upp. Andas. Be. Vad är min attityd och vad är mina motiv? Varför åkte jag hit från början? För har man fel attityd och fel motiv så blir det mesta fel. Men det är viktigt att ha de här dagarna så man faktiskt emellanåt stannar upp och andas samlar sig och inte låter det går ut över barnen.

 Det känns konstigt att ha ett hemresedatum. Nu vill jag njuta och ta vara på sista tiden av min Afrika vistelse. Första men inte sista gången jag är i Afrika. Det är dock ett tag kvar. Hur tar man till vara på tiden på bästa sätt? Att ta vara på tiden känns ibland näst intill omöjligt när vardagen flyger förbi och man frågar sig vart tiden tog vägen! Det är först nu jag lärt känna både barn och personal bättre och på ett mer personligt sätt. Det är nu jag vågar ta för mig och vet alla rutiner. Men som sagt, det är några månader kvar! Det är nog att bra egentligen att ha ett hemresedatum, man har något att räkna efter och ställa in sig på.
  Den Afrikanska värmen som alla pratat så länge om är äntligen här. (Eller äntligen? Jag orkar knappt röra mig och jag har ingen matlust. Äntligen?)

POR får ibland donationer i form av mat och detta har nu hänt! Detta gör att även vi volontärer får extra lyxig mat! Det var som julafton idag när vi var uppe i köket och hämtade veckans mat. Ikväll blir det party, lite halvt i alla fall med lite av livets goda!!

Jag vill än en gång tacka för allt stöd i form av tankar, böner och ekonomisk hjälp. Tack!! Gud är god!
Så ta hand om er vänner och ta hand om varandra
Tills vi hörs igen
Love M.     

Hade 9 jätte goa dagar med min familj. Jag behövde lite ledighet och det var härligt att få besök av familjen. Det känns konstigt att de kom och nu är de borta igen. Vi har hunnit se och gjort mycket, allt från surfning, bungyjump, table mountain, cape of good hope, pingviner, strutsar, geparder, badat, solat, shoppat, åkt bil m.m Här är några bilder från veckan!
Allt gott. Tills vi hörs igen
Love M.

Det vantades en heldag och en heldag blev det!! Besokt Cape of good hope (Godahoppsudden) och Cape Point, fantastiskt utsikt aven har med lite kyliga vindar!! Vi har setts strutsar, pingviner och stora babianer alla tre mycket roliga djur!! At god mat och tagit mycket fina bilder!! Efter en lang dag blev det en lugn kvall, en ganska kylig kvall i jamforelse med kvallarna innan. Jag har fatt kopt ett par lila byxor som jag redan alskar! Jag gillar lila, jag klar mig i lila, jag passar i lila och jag vill bo i ett lila hus!!

Det var allt for dagen. Nu kanske det blir en stor glass?
Allt gott.
Love M.

Jag har semester och jag njuter aven om jag saknar barnen emellanat! Gor en kort resume av dagarna som gatt.

  Tyvarr blev nyarsafton en misslyckad kvall da jag lag magsjuk och missade tolvslaget! Morgonen efter bar det ivag mot Durban och flyget mot Port Elisabeth dar vi hyrt en bil som tog oss vastligare, narmare bestamt mot Jeffreys bay. Dar blev det sol, bad och surfning. Jag ar nog fralst i surfning, jag vill gora det igen! Vi akte vidare mot George med ett stopp vid mosslebay. Sondagen blev dagen da jag gjorde det jag aldrig trodde jag skulle gora, jag hoppade bungyjump, varldens hogsta!! Jag maste saga att jag ar stolt over mig sjalv och det var vart det! 216m med 4sek fritt fall! Det kommer bilder fran hoppet senare. Vilken upplevelse! Korde vidare och spenderade natten i Wolcester (fel stavning) bland hoga vackra berg och vinlandskap!! Blev en livlig natt da Joel drabbades av en rejal magsjuka men trots detta kom vi ivag dagen efter och korde in i Kapstaden dar termometern visade 38grader! Gosh! Har nu ocksa bokat om min biljett och jag hr nu ett datum da jag atervander till Sverige. hemligt? Kanske, jag vet inte om jag vill avsloja. Men som jag sagt innan, nar traden blir grona och nar varsolen lyser med varma stralar da ses vi igen! 
  Dagen idag blev en bra dag, akte upp pa Taffelberget och fick se en magnifik utsikt!! Vidare till Camp bay dar vi fick ett svalkade och krampaktigt bad i antlanten (14grader). Och nu sitter jag har! Ser fram emot morgondagen da vi ska b.la till Godahopsudden!!

Skriver mer nar jag far tid! Alla mar bra, och Joel mar battre! 
Ta hand om er och om varandra!
Love M.