Tvivlardag

Ibland har man dagar då man tvivlar, tvivlar på det mesta. Jag hade en sådan dag häromdagen, låt oss kalla det ”en tvivlar dag”. Det var en dag då jag tvivlade på att jag är bra med barn, tvivlade på att jag är på rätt plats och tvivlade på det mesta. Barnen var upp och ner och överallt jag kände hur jag skrek och var arg. Ju mer jag blir frustrerad ju mer försöker barnen testa mig, denna dag var det dock inte bara mot mig utan även mot den andra personalen. Jag märker att när jag inte har lugn i mig själv är barnen inte lugna. Hur ska jag kunna förmedla kärlek och glädje till barnen när jag inte känner det själv? För att en negativ dag inte ska påverka alla andra positiva dagar måste man tänka efter. Stanna upp. Andas. Be. Vad är min attityd och vad är mina motiv? Varför åkte jag hit från början? För har man fel attityd och fel motiv så blir det mesta fel. Men det är viktigt att ha de här dagarna så man faktiskt emellanåt stannar upp och andas samlar sig och inte låter det går ut över barnen.

 Det känns konstigt att ha ett hemresedatum. Nu vill jag njuta och ta vara på sista tiden av min Afrika vistelse. Första men inte sista gången jag är i Afrika. Det är dock ett tag kvar. Hur tar man till vara på tiden på bästa sätt? Att ta vara på tiden känns ibland näst intill omöjligt när vardagen flyger förbi och man frågar sig vart tiden tog vägen! Det är först nu jag lärt känna både barn och personal bättre och på ett mer personligt sätt. Det är nu jag vågar ta för mig och vet alla rutiner. Men som sagt, det är några månader kvar! Det är nog att bra egentligen att ha ett hemresedatum, man har något att räkna efter och ställa in sig på.
  Den Afrikanska värmen som alla pratat så länge om är äntligen här. (Eller äntligen? Jag orkar knappt röra mig och jag har ingen matlust. Äntligen?)

POR får ibland donationer i form av mat och detta har nu hänt! Detta gör att även vi volontärer får extra lyxig mat! Det var som julafton idag när vi var uppe i köket och hämtade veckans mat. Ikväll blir det party, lite halvt i alla fall med lite av livets goda!!

Jag vill än en gång tacka för allt stöd i form av tankar, böner och ekonomisk hjälp. Tack!! Gud är god!
Så ta hand om er vänner och ta hand om varandra
Tills vi hörs igen
Love M.     



Kommentarer
Anonym

Vad fint du skrivit idag. Härlig analys av hur livet kan vara ibland!! Kram från mor.

2010-01-15 @ 21:00:38
Moster Karin

Ja goa Maja, det kan nog inte alltid kännas bra speciellt inte när man jobbar med barn...men jag tror att det framför allt man själv som mår dåligt, barn är otroliga på att ta saker för vad det just här och nu och nästa gång man ses är allt som vanligt....Det är nog bara att kämpa på, du är ju en fighter /Kram Karin

2010-01-17 @ 16:58:33


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0