Tid kommer, tid passerar, tid gar fort och tid gar langsamt. Det ar sa latt att bara lata tiden ga. Man vill ta vara pa tiden men det ar svart. Den gar liksom bara forbi. Att leva i nuet och verkligen uppskatta dagen ar nagot att strava efter. Att fa ha tankar och fokus pa det man gor har och nu, for det ar det som ar det viktiga. Det ar sa latt att hela tiden ligga steget fore, att hela tiden blicka framat och mot vad som komma skall. 
Nar blir man da lycklig?
Nar jag tar studenten....
Nar jag hittar en pojkvan...
Jag far har utbildat mig...
Nar jag har gift mig...
Nar jag har fatt barn...
  Lever vi sa kommer vi aldrig hitta lugnet i dagen som ar eller i situationen som rader. Jag vet, det ar svart och nagot jag sjalv kampar med. Att fa aka till Afrika och jobba som volontar har alltid varit stort och nagot jag velat gora, nu ar jag har och ibland nar man tanker pa hur fort tiden gar ar man radd att allt gar en forbi. Det ar dock skont att lugnet finns har, det afrikanska lugnet, allt gar langsammare, man ater langsamt, man gar langsamt och nar nagot hander "nu" kan det droja timmar. En stor kontrast till var svenska tillvaro men en nyttig kontrast!
For nar allt kommer omkring, vem vill stressa igenom livet och missa guldkornen i vardagen? 

Tills vi hors igen
Love M.