Tack för att ni finns i mitt liv. <3

Den 30:e juni kommer föralltid vara en speciell dag för oss, dagen då vi två blev en. Allt var så perfekt, det är enda ordet, perfekt. Vädret kunde inte vara bättre, strålande sol och ingen vind. Jag vet inte hur jag med ord ska beskriva denna dag, det var så mycket värme, kärlek och en del tårar hos oss men även hos de flesta gäster. Det som kändes väldigt speciellt och värdefullt var att alla var där för oss, och speciellt ni svenska familj och vänner, att ni kom till Afrika för oss, nästan för stort att ta in. Det var en sådan öppen stämning, alla blev vänner direkt och vi hade så kul. Skratt blandat mycket kärlek.
Vi är lyckligt lottade med två fantastiskt familjer och fina guldkorn till vänner. Allt vi vill säga är TACK, tack för att ni gjorde dagen så perfekt, definitivt bästa dagen/kvällen.

Jag är nu fru, fru Bahlmann. Jag har inte riktigt landat i det faktumet ännu, men jag försöker ta in alla känslor och allt nytt.


Love Mrs bahlmann

Vad innebär det egentligen att vara kristen, att vara född på nytt, att vara frälst?
Att välja att gå med Jesus är var och ens beslut, ett besut som kommer förändra mycket.

Jag tror inte vi svenskar som kallar oss kristna lever efter Gud's ord. Sverige är ett av världens sekulariserade länder, där allt ska vara bekvämt och passa alla. Vi tar bibeln, men istället för att leva efter Guds ord så vänder vi det till att passa oss, att passa in i dagens samhälle. Men vad innebär då egentligen att "vi inte tillhör denna världen" och ska vara annorlunda? Är vi annorlunda om vi lever som alla andra? Gud är densamme igår, idag och föralltid, hans ord förändras inte, hans löften höll då och håller idag, hans ord är de samma då som nu. Mycket står klart och tydligt i bibeln, hur vi ska leva, hur vi ska ta vårt kors och följa Jesus. Allt är inte bekvämt, men det mesta är tydligt. Varför vänder vi på det för att det ska passa alla? Det står även att vi kommer möta prövningar, bara för att vi valt att följa Jesus, även att vänner och familj kommer vända sig emot oss. Lever vi helhjärtat för Gud och lyssnar till hans ord? Eller tar vi helt enkelt bara hans ord och får det att passa in i våra liv? På så sätt behöver vi inte förändra våran livsstil, men vi tror vi lever en trygghet och att vi säkert kommer till himlen. Men krävs det inte mer? Att vara kristen innebär inte bara att man en gång tagit emot Jesus, utan att man också med sin mun uttalar att Jesus är Herren. Ett annat bibelord som fångade mig är Jakobsbrevet 4:4, där det handlar om att vi inte kan tjäna både världen och Gud. 
  Detta blir intressant då det är just detta vi gör, vi tar Gud och låter honom anpassa sig till våra liv och vårt samhälle, när det egetligen innebär att vi ska sätta Gud i första rummet, ta våra kors och följa honom. För vi är inte av denna värld, och vi kommer därför ses som annorlunda, men detta är inget som ska ses negativt. Vi är Guds barn!! Är inte det ett privilegium? Något vi ska vara stolta över och som vi vill att andra ska se? 

Mycket funderingar som är svåra att få ner på papper. 
Jag och Ryan, vill i vårt äktenskap leva efter Guds ord, att hela tiden gå tillbaka till bibeln för att söka hur vi ska leva. Jag tror att om vi följer Guds ord, och lever så som han har sagt så följer även hans välsignelse över våra liv, över vårat äktenskap, för visst är det det vi vill ha? Vi vill ha Guds välsignelse, inte människors välsignelse. 


Love Maja


 

Jag känner mig ganska fri, kanske för att jag aldrig varit med om något, så jag vet inget bättre. Häromdagen tog Ryan och jag en promenad till Ryans syster som bor ca 1 km bort, det var ingen fara, klockan var fyra på eftermiddagen och det var fortfarande ljust. När vi skulle gå hem föreslog Ryan en promenad, jag sa javisst, men det var mörkt? Ryan sa att det var ok så länge vi gick tillsammans.
På vägen säger han till mig "You must promise me one thing is something happens when we are out walking!"
Så jag svara visst, vadå?
"You must run!!! Even if they beat me, you run. At least they can't rape me."
Lite i shock svara jag ok. Men det kändes så surealistiskt, att ha en plan för om något händer..
Jag vet inte hur jag skulle reagera, skulle shocken göra att jag sprang eller blev helt stillastående?
Jag ber om Guds beskydd när jag går ut, och mitt sunda förnuft använder jag hela tiden, tillsammans med Ryans vetskap om vad som faktiskt kan hända.

Love

Jag finner inga ord.
Jag är bara så evigt tacksam, tacksam till Gud.
Tacksam för att han alltid ger mig vad jag behöver.

I detta fall oss, Ryan och mig, i samband med bröllopet.
Vi har nu betalat allt som ska betalas i samband med mat, festlokal osv. Och vi har då precis klarat vår budget. Det är en del småplock kvar, inga stora summor.. Har hela tiden litat på Gud, och inte varit orolig för det ekonomiska. Idag fick vi in en summa på vårt bankkonto, som inte var en bröllopspresent utan hjälp inför bröllopet. Vi tror absolut att det var Gud som använde nära vänner till oss. Och en stor summa, som kommer täcka allt vi behöver täcka.

Jag vill tacka Gud igen för att alltid vara trofast.
Varför ska jag oroa mig för morgondagen?
Gud vet vad vi behöver och när vi behöver det.


Love

Att få höra att man har gjort en skillnad i en situation eller på en plats är stort.
Gjort skillnad på ett positivt sätt. Personen i fråga som delat detta är en kollega från jobbet hemma.
Min första fråga tillbaka var, på vilket sätt gjorde jag skillnad?
Han kunde inte sätta fingret på vad det var, mer än att vi kom överrens och blev vänner.
Men det spelar ingen roll, för jag vet vad svaret är.

Det var första gången i alla år som jag på riktigt kunna vara mig själv, och känt mig bekväm med den jag är. Att få bli uppskattad för den jag är och vad jag gör. Många på jobbet eller skulle nog säga det flesta, är inte troende, men det var inget problem, många var intresserade och hade många frågor. Ingen dömde hur jag vill leva mitt liv. Jag vill vara annorlunda, jag vill på det sätt jag lever mitt liv och som den person jag är så vill jag visa vem Gud är. Jag känner att Gud verkligen använde mig på den arbetsplats. Det är häftigt att nu i efterhand få det svart på vitt, att männisor tyckte jag kom in som en positiv person och någon som var lätt att lära känna. 

Jag ber att Gud ska använda mig i alla situationer, även om det inte alltid är med ord, så med handling. Också bara med att visa att jag lever till viss del annorlunda.  
Vill vi bli använda, så måste vi be Gud att använda oss! Han vill att vi tar initiativet, han är alltid där, redo att använda oss. Så låt oss säga till Gud, använd mig i min omgivning och med de människor jag möter.

Amen vänner.