Det var varit en hektisk vår och sommar, minst sagt. Det har varit den lyckligaste sommaren då jag gift mig med min bästa vän. Men två bröllop är ingen stressfri historia. Det har varit mycket stress och sömnlösa nätter. Denna stress har påverkat mig mer trodde, den har lämnat en mental trötthet som jag aldrig tidigare upplevt. Jag känner inte igen min kropp, jag är helt slut, och det är ingen trötthet som jag vanligvis skulle träna bort, det är en mental trötthet som bara kan vilas bättre. Det känns läskigt att kroppen blir så påverkad, alla muskler gör ont, huvudvärk som inte går över, och tårar som kommer för ingenting.

I all denna trötthet känner jag mig mer sorgsen över att idag ha lämnat min man på flygplatsen. Vi har sagt hejdå många gånger innan, men denna gången var annorlunda, vi är nu ett. Jag kommer sakna honom, något förfärligt.

 

Jag längtar efter rutin, längtar efter jobb. Jag ser fram emot måndag då jag börjar jobba. Men tills dess, så ska jag bara vila, kroppen men även huvudet. Jag tror jag behöver mycket "me time", för det var länge sedan sist. Tid för att bara vara, med mig själv, inga måsten. Sen även lite tårar över att jag redan saknar min man, men jag tror på tårar, tror att tårar är bra, läkande. Inte jämt, men stunder då och då.

 

 

 

 

Love Maja