Jag är mållös, finner inga ord. Allt jag känner är tacksamhet för alla som vill hjälpa till och smärta över att se vad Z går igenom.
Jag hade hoppas på någon tusenlapp, detta är över all förväntan för mig men framförallt för Z som tackar Gud för all hjälp och kärlek vi visar henne.

Mina tårar rinner, det är så mycket känslor. Jag kände att jag nu inte har något syfte då jag inte gör något. (jobbar, pluggar.) Men att få höra från Z att hon ser mig som hennes skyddsängel ger mig plötsligt ett stort syfte. Att hjälpa en annan människa. Det är stort.

Guds välsignelse till er alla.
Håller er uppdaterade!

Love Maja