"Jag får mer och mer hjärta för Afrika för var dag som går!"

Så skrev jag nerifrån Afrika för drygt två år sedan. Jag sitter och läser gamla inlägg från min tid som volontär i Sydafrika. När jag skrev detta så visste jag inte att Sydafrika skulle bli mitt andra hem. Det känns som om det var så nyss, samtidigt som det har hänt så mycket i mitt liv sedan dess. 

Mitt minne uppfriskas när jag läser vidare, det var en fantastisk tid, och jag saknar ofta 'mina' barn, men det var även en prövande tid. Det var en tid då jag växte oerhört som person och i min relation till Gud. Jag fick prövningar jag tidigare kanske inte trott att jag skulle klara, men Gud visste vad jag skulle klara. Barnen lärde mig så mycket om livet, det är jag evigt tacksam för. Afrika är en stor del av mitt liv, en del av mitt hjärta kommer alltid vara där. Och tänk, snart gifter jag mig med en Sydafrikan. 
Livet blir inte alltid som vi tänkt oss, mitt liv har blivit så långt ifrån vad jag hade tänkt mig som man kan komma. Men jag är tacksam att Gud inte lyssnade på den där bönen om att jag inte skulle träffa någon kille i SA, för titta så bra det blev! 

Love!