Jag tror på en stor Gud, en Gud som kan göra det omöjliga möjligt. Jag tror på en Gud som helar, tröstar och framförallt älskar och förlåter. Jag tror av hela mitt hjärta, men i detta nu känns Gud långt borta. Jag vet ju att han är här, men varför kan han inte kännas närmare? Kanske är det jag som vänder mig bort från Gud? Kanske får dåliga tankar och känslor mig att skämmas inför Gud? Skämmas för att jag inte i alla lägen älskar mig själv eller tror på mig själv. För jag är älskad! Jag vill börja tro på mig själv. Just nu känner jag mig allt annat än stark, men det är ändå det jag får höra från folk; 'du är så stark Maja.' Hur kan jag utstråla styrka när jag känner mig allt annat än stark? M.