Igår var det begravning för Aqhama, 3 månader gammal.
Hans mamma och pappa hittade honom död i sängen på måndag morgon.
På väg hem till Inncoent, vår vän, pappa till Aqhama, kände jag mig stark, jag som aldrig ens träffat lill-killen. I Xhosa kulturen begraver man familjen i trädgården. Något jag aldrig tänkt på, men när Ryan berättade så såg jag gravar i alla trädgårad. Jag gissar att jag inte tänkt på döden så mcyket innan, inte för ens jag måste... 
Vi kom till Bizana och Innocent's hus. Vi gick in i ett rum, och där mitt i rummet står en liten kista, men en inramat foto av en söt liten kille... Hela cermonin ägde rum i detta vardagsrum, hela familjen var där, och alla de gamla tanterna sjöng av hela sina hjärtan. Jag som försökt passa in och låtit en tjej lära mig att knyta en sjal runt huvudet... Allt var på Xhosa och jag var den enda som inte förstod... Men det behövdes inga ord för mig.. När de öppnade kistan och vi gick fram med vår kära vän Innocent, pappan, och vi fick se den döda kroppen kom tårarna.. Mamman, Stha satt i ett hörn, iklädd en svart kappa, svart sjal och under en tjock filt. Jag fick reda på senare att det var så kulturen är. Männen bar sedan ut kistan till trädgården där männen hade grävt en grav. När kistan jordfästes kom paniken för mamman. Något av det värsta jag upplevt... Jag kan aldrig någonsin föreställa mig känslorna som måste komma när man behöver begrava sitt eget barn... De bad för henne, och hon var den första att gå fram och strö jord över kistan. Efter det gick vi alla fram och tog en handfull jord var för att strö över kistan... 
När cermonin var över tog Stha av sin svarta sjal och den svarta kappan... Men sorgen är inget som försvinner i och med att cermonin är över. 
Det är alltid svårt att förlora någon som står oss nära, men på något sätt är det lättare att acceptera att en gammal människa som levt ett långt liv och är redo att gå lämnar oss. Men när ett barn dör, ett barn som var så älskad av så många...


Jag trodde inte allt detta skulle påverka mig så mycket som det gjorde.. Allt kom ut igår kväll... All sorg.. Jag hade aldrig träffat pojken, men på något sätt kändes det som om det var någon som stått mig nära. Jag har lätt att känna, lätt att känna med människor, deras sorg blir också min sorg.

Vi ber för dig Innocent och kommer alltid finnas här för dig.

Love M.