Jag var på bra humör, men sen på en sekund vändes allting till tårar.
Allting känns mörkt, men jag vet att jag har en tendens att se allting mörkt när saker går mig emot.
Just nu vet jag ingenting om framtiden, allting efter juli är blankt. Jag vill veta!!!
Jag kommer lämna SA den 8e juli, jag hade hoppas att kunna stanna till slutet av månaden, men finns inga biljetter jag kan boka om till. Jag gillar inte ovisshet!
Vad jag vet med säkerhet är att jag inte vill vara ifrån Ryan, jag klarar inte mer distans!! Kan vi inte bara få vara tillsammans nu när vi är förlovade?

Men jag försöker andas, se det hela positivt, om det nu går?! Jag litar på Gud, att han ska öppna dörrar, för utan honom kommer detta inte gå. Jag vet att detta är rätt, vem har sagt att den lätta vägen är den rätta vägen?
Kommer tillbaka till Matt 6:34, oroa er inte för morgondagen... Hur många gången ska jag behöva höra denna vers innan jag faktiskt tar den till mig och förstår den helt och fullt?! 

Varför kan inte livet vara enkelt? Fast det förstås, då hade inte medgångar känts lika bra som när det finns motgångar. Livet går upp och ner, men det viktigaste är att hålla fast vid FAITH!

Jag ska nu ta mig samman, äta lite lunch och skriva klart min sista uppsatts på denna engelska kurs, lättnad!! Bara 200 ord kvar att skriva, önska mig lycka till!!! 

M.