En ovanlig vecka.

V a r n i n g: mycket text!

Vilken vecka! En ovanlig vecka på många sätt. Jag har fått en större förståelse vad det innebär att ha en pojkvän som pluggar till bonde och jag försöker lära mig, om allt på en farm, och jag försöker bli vän med djuren. Kanske inte alltid det bästa då de flesta faktiskt någon gång blir kött. Jag har sovit mycket, gjort bra ifrån mig i mina studier och jag har haft tid för mig själv och med Gud. Jag har fått träffa alla Ryans vänner på skolan, fick ett oväntat morgonbesök av ryans gravida vän på fredag morgon, ett spännande samtal. Veckan på Cedara avslutades lite speciellt, fredag morgon efter morgon besöket kommer ryan med andan i halsen och säger – THE PIG, we have to go now, hurry! Jag som står mitt i grötkokandet slänger upp lite gröt på en tallrik och så småspringer vi ner till bilen och iväg till ”the piggeri”. Där väntar en födsel av många små söta griskulltingar. Den fjärde har precis kommit till världen när vi kommer och många mer blir det. Ryan hjälpte fyra små till världen medans jag filmade. Även jag fick hålla de små, så fina. Jag vill ha en minigris som husdjur, men jag vill att den ska stanna sådär liten och söt. Kan man fixa det? Tog bilder och filmade. Trodde aldrig jag skulle få uppleva detta, speciellt inte innan jag träffade Ryan. Det är fint att få se nytt liv komma till världen. Tyvärr klarade inte alla sig, det slutade med 14 välmående griskulltingar, fyra kom ut döda, två långt gångna och två som död i tidigt stadie. Vilken grismamma, 18 små bebisar! Wow.

Sedan tog vi vårt pick och pack och åkte ut mot kusten igen, äntligen tillbaka till havet. Var bara borta 5 dagar, men saknade vatten, havet. Direkt mot Ryans hus och ett gott bad i poolen. Idag jobbar Ryan, han är snart hemma. Det är konstigt att man kan sakna någon bara på några timmar. Vi har umgåtts hela veckan, men så fort han är borta en halv dag så är det tomt! Jag gjorde ett tappert försök att spendera dagen på stranden, men dock kom regnet, jag gav inte upp utan stannade, solen kom tillbaka. Men sen blev himlen mörk och jag gav upp

Vilken vecka! En ovanlig vecka på många sätt. Jag har fått en större förståelse vad det innebär att ha en pojkvän som pluggar till bonde och jag försöker lära mig, om allt på en farm, och jag försöker bli vän med djuren. Kanske inte alltid det bästa då de flesta faktiskt någon gång blir kött. Jag har sovit mycket, gjort bra ifrån mig i mina studier och jag har haft tid för mig själv och med Gud. Jag har fått träffa alla Ryans vänner på skolan, fick ett oväntat morgonbesök av ryans gravida vän på fredag morgon, ett spännande samtal. Veckan på Cedara avslutades lite speciellt, fredag morgon efter morgon besöket kommer ryan med andan i halsen och säger – THE PIG, we have to go now, hurry! Jag som står mitt i grötkokandet slänger upp lite gröt på en tallrik och så småspringer vi ner till bilen och iväg till ”the piggeri”. Där väntar en födsel av många små söta griskulltingar. Den fjärde har precis kommit till världen när vi kommer och många mer blir det. Ryan hjälpte fyra små till världen medans jag filmade. Även jag fick hålla de små, så fina. Jag vill ha en minigris som husdjur, men jag vill att den ska stanna sådär liten och söt. Kan man fixa det? Tog bilder och filmade. Trodde aldrig jag skulle få uppleva detta, speciellt inte innan jag träffade Ryan. Det är fint att få se nytt liv komma till världen. Tyvärr klarade inte alla sig, det slutade med 14 välmående griskulltingar, fyra kom ut döda, två långt gångna och två som död i tidigt stadie. Vilken grismamma, 18 små bebisar! Wow.

Sedan tog vi vårt pick och pack och åkte ut mot kusten igen, äntligen tillbaka till havet. Var bara borta 5 dagar, men saknade vatten, havet. Direkt mot Ryans hus och ett gott bad i poolen. Idag jobbar Ryan, han är snart hemma. Det är konstigt att man kan sakna någon bara på några timmar. Vi har umgåtts hela veckan, men så fort han är borta en halv dag så är det tomt! Jag gjorde ett tappert försök att spendera dagen på stranden, men dock kom regnet, jag gav inte upp utan stannade, solen kom tillbaka. Men sen blev himlen mörk och jag gav upp.    

Love M.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0