Vi hade nog nästan räknat med ett JA, till och med börjat göra planer utifrån om vi skulle få ett JA. Idag ringde Ryan, och svaret var NEJ. Ett svar om att få studera sista året från Sverige. Det blev NEJ. Jag blev helt ställd, vi som hade hoppats och räknat med ett JA. Well.. Tårar rann, jag som vill vara i Sverige. Det blir att tänka om, göra nya planer utifrån det vi nu faktiskt vet, att svaret blev ett NEJ. Som Ryan sa, det enda vi vet är att vi inte ska vara ifrån varandra och jag håller med! Uppenbarligen var detta vår plan, men inte Guds, nu blir det att försöka ta reda på vad han har i plan för oss och våra liv framöver.
När samtalet gick mot sitt slut hade vi nya planer, tårarna torkats, peptalk från föräldrarna och vi tänker positivt. God will make a way, even though it's not our way. Vi vill gå Herrens väg, ibland är det att inte veta vad som komma skall utan att våga gå i faith. 

Jag älskar dig Ryan, that will never change. 
We will make it together, forever. 

M.