Visst har jag vant mig vid mycket när jag nu tillfälligt bor i Afrika. Jag har spenderat samanlagt mer än ett år här och mycket känns som en vardag, och här har jag ett liv. Men det är konstigt att jag fortfarande stöter på saker som gör mig förvirrad, saker som jag inte riktigt kan relatera till. Igår var en sådan händelse, det kändes inte greppbart och jag visste inte hur jag skulle hantera det. Visst kan jag vänja mig och leva ett liv enligt denna kultur, men i botten är jag och kommer alltid vara svensk, den kultur jag vuxit upp i är något annorlund något bra. En känsla av att inte passa in, en känsla av att inte kunna relatera och känna att man är annorlunda, men annorlunda på ett bra sätt. De saker jag inte kunde relatera till är inte saker jag vill kunna relatera till, utan saker jag är glad att jag inte fått uppleva..

Fick en kommentar av en vän för någon dag sedan om att mitt och Ryans förhållande är som en film. Jag håller med, det är underbart, han är så fin och jag är lycklig. Men det är inte alltid lätt att ha en förhållande över kulturgränserna och över språkgränser. Men vem säger att den lätta vägen är den rätta vägen? Jag tror på oss, vi har kämpat igenom mycket och ingenting har förändrats, visst jag må vara annorlunda, men det är ett bra annorlunda och jag har saker att tillföra som för dem är svårt att relatera till. Med Gud som fokus kan vi klara detta. He will make a way.

M.