Vi kommer till kyrkan, jag ser mina barn, jag sager at ryan att stanna bilen sa jag kan hoppa ur, jag hoppar ur och borjar ga mot barnen. En av de aldre killarna ser mig och springer mot mig med oppna armar, den basta kramen jag nagonsin fatt? Jag tror det. De andra barnen ser och kommer ocksa fram, vissa ar blyga och vissa bara ler. Vissa kanner igen mig men kommer inte ihag mitt namn, men de flesta vet precis vem jag ar. Nagon fragar "kommer du ihag mitt namn?" nar jag sager hennes namn far jag det storsta leendet som svar. Hur skulle jag kunna glomma barnens namn? Nagra nya barn ar dar men de ar lika glada att se mig som de barn jag redan kanner. Jag alskar dem! Manga kramar och en del forvirring, de undrade vad jag gor i Afrika och en tjej tyckte det var sjalvklart att jag skulle ga med dem och nu aterigen bo i volontarhuset. Jag har nu snart traffat alla barn, dock inte barnen i nursery tva, dar nagra av mina favoriter fortfarande ar kvar. Det var fantastiskt att folja barnen under en langre tid pa plats men det ar ocksa kul att efter ha varit borta en langre tid se barnen och mota en stor forandring, for speciellt bebisarna, kanner knappt gen dem, de ar sa stora. Nagra av dem gar, andra har vaxt till sig och tillhor nu mera ligan av maffian, de som styr nurseryt. De ar sa harliga barnen, far en alltid att skratta. Men det var ocksa skont att fa traffa dem och kanna att jag inte vill tillbaka till POR, inte pa det sattet som jag var dar senast, volontarlivet pa POR saknar jag inte direkt, men jag alskar barnen och kommer sakna dem lika mycket nar jag aterigen aker hem till sverige.

Livet har ar som det alltid har varit, allt ar sig likt, nastan allting. Har redan besokt Mr. Price dar inkop gjordes, hur kan man motsta skor for 70kr? Harliga dagar, dagarna tar vi som de kommer! Ross och Anna har fatt en vacker dotter, Gabriella. Vi alla tackar Gud for att allt gick bra och for att Gabriella  och Anna mar bra. Det ar harligt att vara mitt i allt som hander och inte se allting fran avstand.

Fick igar ocksa en god "supper" hos mamma Maria och AK, tack for det! Sa harligt att se dem igen. Kanns verkligen som jag aldrigt akt harifran, samtidigt som det har hant en del sen sist, kanske inte fysiska saker men det har hant mycket med mig. Och att fa komma tillbaka till Sverige for att forsoka smalta alla nya perspektiv for att sedan atervanda till afrika och mota allt som var nytt  som nu ar gammalt, aterigen nya perspektiv? Hangde ni med? 

Idag har vi en lugn dag, vilket innebar mycket bohnanza. Ikvall blir det bio, som idag kostar 15kr, halva priset pa tisdagar. Tummen upp for det. Imorgon blir det nog Durban for att besoka Ushaka med Ryans lillasyster och lillebror. Torsdag blir nog att folja med Ryan for att jobba ute i Bizana, och fredag, da ska jag ga pa min forsta rugby match, sharks mot lepards. Nagon maste forklara reglerna innan, for arligt talat forstar jag inte mycket. Passa bollen bakat, hoppa pa varandra och gor en touch down. De kunskaperna kanske racker?

Jag kan inte saga att jag saknar sverige mycket alls, skulle vara vintern, men den har anda inte kommit. An sa langer njuter jag av lite sol, sol som an sa lange bara skadat mig. Jag tror jag underskattar den afrikanska solen, eller jag tror inte, jag vet. Spenderade igar tva timmar i solen vid poolen, tva timmar da solen ar som starkast. Tror vi bada drabbades av lite solsting, det kan konstateras om man tittar pa hur roda vara kroppar ar. Kanske bra att solen inte lyser idag? Jag tror det, men nasta gang, mycket solkram! (och mamma, jag hade faktiskt solkram igar, men tydligen inte tillrackligt!) 

Time to go friends. 
Karlek M.