Jag lyssnar efter råttor, jag tittar efter kackerlackor på toaletten och jag tycker det är konstigt att prata svenska med bebisar och barn. Är det detta som kallas kulturkrock? Jag intalar mig att jag ÄR i Sverige, här finns inga kackerlackor, råttor har inte vi i vårt hus och barnen förstår faktiskt svenska. Jag undrar bara när jag på riktigt ska känna "svensk" igen. På planet hem igår insåg jag att när jag satt och lyssnade till tre tjejersmodeprat "men tänk på barnen i Afrika!!!". Det är svårt för mig att förstå allt det materilla efter nio månader i Afrika. Det är till och med jobbigt att komma hem till. Jag vill bevara det afrikanska lugnet, den afrikanska tiden och den afrikanska strukturen. (eller vilken struktur?) Jag vill ta Afrika till Sverige, och jag gör så gott jag kan, jag börjar så smått i mitt rum. Målningen sitter på väggen, skålen står på bokhyllan och de afrikanska små trä statyerna är på plats. En bit på väg?
 


"Din trofasta kärlek aldrig mig lämnar,
din barmhärtighet den kan aldrig ta slut,
den är ny varje morgon, ny varje morgon.
Stor är din trofasthet min Gud stor är din trofasthet."

Tills vi hörs igen
Love M.