Så var sista dagen jobbad och klar. Känslan går inte att beskriva, det är bara konstigt! Åtta månader har nu passerat, åtta månader, oj vad fort det gick! Det känns som om det var igår jag satte min fot på P.O.R för första gången. Jag har inte kunnat fokusera fullt idag, har mest gått runt och tagit bilder, jag insåg att jag inte hade jätte många fina bilder på barnen. Det fick jag idag! De är för goa, det är tufft att lämna dem. Men allting har sin tid och min tid här på POR är nu över, imorgon lämnar jag för nya äventyr.

Det är inte bara barnen det är tufft att lämna, alla relationer, på arbete och fritid. Alla människor har blivit som en familj här nere och man lever ett helt nytt liv. Det är tufft att säga hejdå när man vet att man förmodligen aldrig ses igen. Jag vet att jag kommer komma tillbaka, snart, men barnen kommer vara borta och säkert många av personalen. Jag är dålig på farväl, många tårar kommer rinna nerför mina kinder imorgon! Barnen äger mitt hjärta och jag älskar Afrika!!

Kommer imorgon ha märkes och diplomutdelning till de barn jag har haft simundervisning för. Inget riktigt farväl, det har jag sagt nej till. Men det blir en chans för alla att säga hejdå till mig. Senare på em. kommer Lina från Sverige, min resevän de närmsta fem veckorna, vi kommer då hälsa på barnen och sen är det hejdå. Vi kommer tillbringa natten hos vänner och tidigt på torsdag morgon bär det av. Det är blandade känslor, jag vill inte lämna samtidigt som jag ser fram emot resan. Jag vet också som jag sa innan att allt har sin tid och jag är otroligt tacksam för det jag fått ge till barnen, och framför allt vad de har gett mig. Obeskrivligt. Jag kommer aldrig bli den samme som jag var innan jag kom hit, det är häftigt att åtta månader kan förändra så mycket. Tack Gud för att jag fick möjligheten att komma hit, tack för att jag fick träffa dessa fantastiska barn och tack för att du är trofast genom allt!

Som ni förstår kommer jag vara utan internet en längre period, men var inte oroliga, men extra böner uppskattas! Böner om en säker resa! Jag kommer försöka uppdatera när jag får chansen! Snart ses vi igen där hemma, det är konstigt men om 5 veckor befinner jag mig på nordligare breddgrader igen… Då ses vi igen, när vårsolen lyser och när trädens knoppar är gröna! (och till mormor, jag saknar din mat!!!! Vill redan nu passa på att säga att det är det första jag vill göra, äta din mat, jag gör en beställning på flygande Jacob! Tack på förhand!)

Allt gott till er vänner, ni saknas mig!
Love M.