Att åka iväg, långt bort en längre period är en prövning, på många sätt. När man ser många månader framför sig känns det som en evighet, plötsligt är man i slutet och undrar vart tiden försvann. Dagen närmar sig, dagen då jag lämnar Afrika, men bara för denna gång. Mitt hjärta för Afrika växer och jag kommer snart tillbaka, det lovar jag!
  Jag gillar inte farväl, jag är den tjej som heller springer utan att säga hejdå istället för att verkligen ta farväl. Att lämna Sverige med vänner och familj var tufft, men jag vet att de finns kvar där hemma, men hur ska man säga hejdå till människor man aldrig kommer träffa igen? Hur klarar man det? Människor man kommit nära, personal man kopplat med, och framförallt barnen.

Framtiden är oviss, framtiden kan ibland vara skrämmande. Hur ska man veta vad framtiden innehåller? Vill man veta? Hur mycket ska man planera? Hur långt fram kan man planera? Ibland vill man ha framtid, ibland inte.
 

Jag tycker alltid det är lika svårt att fatta beslut, stora som små. Ni som känner mig, ni vet att jag är definitionen av beslutsångest. Hur ska man veta vad som är rätt beslut? Finns det ett rätt beslut för alla beslut? Jag vill leva efter Guds vilja, helt och fullt. Att känna ett lugn inför beslut jag fattar blir självklart. Det är svårt att känna vad som är rätt, men ofta kan man se tillbaka i efterhand och se att Gud ledde en genom allt. Jag vill alltid leva i Guds frid och trygghet. En trygghet utan dess like. ”I frid kan jag lägga mig ner och sova, ty du Herre, du låter mig bo i trygghet” – psalm 4:9

Mitt huvud är fullt av tankar. Fullt av frågor. Bara fullt av allting. För fullt.
Men framtiden är framtiden, låt oss försöka att inte oroa oss.
Jag vill njuta av nuet, för jag är tacksam, jag mår bra och jag är glad!

Tills vi hörs igen
Love M.