Det man fått sagt till sig är att behandla dessa barn som helt vanliga barn. Oftast går det bra. Man kommer in i en vardag och många gånger kan det kännas att jobba med barn hemma, de är ju vanliga barn men skillnaden är att de bär mycket i baggaget. De är lika glada, spralliga, högljudda, roliga och busiga som barn hemma och det är lätt att glömma vad de faktiskt varit med om. Det är när saker händer som man hinner stanna upp och tänka. Man har hört historier om barn som utagerat sig mot personal och volontärer, men att det ska hända en själv har känts långt borta. Nu har det hänt en situation som gjorde mig chockad och ledsen. När det handlar om ett barn som är 3 år och som gör en sexuellanspelning mot mig gör det ont i hjärtat. En treåring ska bara vara ett barn, det ska inte vara medveten om annat. Jag är förvånad över min reaktion, det tog ett tag innan jag insåg att det är pga. av detta jag känner mig ur balans, jag känner mig ledsen, gråter mycket och har svårt att sova. Jag tror det är anledningen till att jag skriver, jag behöver skriva av mig!  Jag har människor att prata med och som lyssnar, människor som varit med när andra saker pågått. Har jag klarat mig igenom sjukdom så klarar jag detta men händelser som denna gör att man verkligen får perspektiv på allting i ens värld. Min önskan är att ni ska be för detta. Be för att jag ska kunna bearbeta det på ett bra sätt och få ge glädje och kärlek till detta barn utan att jag ska behöva känna mig obekväm i dess närhet. Och viktigast, be för barnet och för alla barn här på POR. De behöver så mycket och ibland är det man själv gör inte gott nog, det vi kan göra är att visa kärlek och visa dem Gud och att det finns hopp om en ljus framtid och ett bra liv.

”Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er.
Inte ger jag er en sådan frid som världen ger.
Låt inte era hjärtan oroas och var inte modlösa.”
    -Joh 14:27

Tills vi hörs igen
Love M.