Jag är trött, alla känslor gör mig helt matt.
Jag vill bara sova, dygnet runt helst.
Jag har inte haft någon annan nära som dött nu när jag är äldre, så vet inte hur jag ska hantera allt. Jag är van vid att gråta, och gillar att gråta och brukar gråta ofta. Men nu, tårarna vill inte rinna, har trott att jag var ok, men jag vet ärligt talat inte. Jag gissar att det tar tid, det tar tid att sörja någon som gått bort. Älskade farmor, jag hoppas du har the time of your life, hälsa farfar också.

Jag försöker ta en dag i taget, en sak jag inte är så bra på. Men övning ger färdighet, rätt? Det är mycket som händer framöver och jag känner mig bara helt matt. På lördag fyller Ry år och nästa vecka är det min tur, så på lördag ska vi ha ett litet party! Även mycket annat att se fram emot, men just nu tar jag en sak i taget, jag försöker klättra över ett berg i taget. 
Tack för tankar och böner.
Jag saknar er där hemma! 

Love M.